Felicia's

Jag har aldrig varit personen som bara kan komma och be om pengar av mina föräldrar, jag tjatar inte om skjuts, har aldrig fått dyra julklappar. Men jag har heller aldrig varit avundsjuk, räcker inte mina pengar så får jag vänta tills nästa månad helt enkelt.
Dock har jag alltid alltid alltid varit personen som jämför mig med andra. På senaste tiden alltför mycket med mina yngre syskon och ja, jag erkänner att jag är avundsjuk på dom.
Min syster har alltid varit duktig med pengar. Medans mina pengar har gått åt till godis, mat, kläder nöjen och sånt så har hon sparat och varit duktig. Hon är duktig i skolan, hon vet vad hon vill och har raka intressen.
Min brorsa är lite som mig, man kan väl nästan säga att jag sopat banan rent för honom. Han får så mycket men har inte alls de ansvaret jag hade i hans ålder. han får skjuts ca helatiden och jag mår piss över att hans spelande Går ut över familjen.

De suger att vara äldst, de suger att alltid ha mest ansvar, måste vara mognast och ska vara en "bra förebild".
Sanningen är att jag är så jävla rädd, rädd för att flytta hemifrån, rädd för att ta studenten, rädd för att fylla arton och få ta ansvar över saker jag aldrig hört talas om. Jag hatar att behöva byta hem varje vecka och aldrig ha någon fast punkt.

Jag blir så avundsjuk ibland på alla som får allt serverat på ett silverfat. Där pengar inte tar upp ens tankar på ett sätt man får ångest på. Det verkar så mycket enklare.

Jag vet inte en enda mening med den här texten kände bara för att skriva av mig. Bye