Felicia's

Jag har tänkt på det här, hur är man perfekt, man kan inte bli perfekt, det vet alla. För det finns inget som egentligen är perfekt. Föräldrarnas ideal på barnen är att dom ska vara just det som dom inte var. Aldrig göra fel, ha bra & hela kläder och prata med ett vårdat språk. När man är med kompisar är det nästan precis tvärtom. Man är mammagris om man gör allt rätt, man ska gärna ha lite trasiga jeans & lite trashig stil sådär och svära som du hade skavsår i halsen ungefär hela tiden. Mår mamma bättre av att du tackar nej till den där cigaretten din kompis just bjöd dig på för att vara snäll. Eller mår du bättre av att ta emot den där cigaretten, ”för min skull” säger dom när de ser att du tvekar. För lärarna ska din fritid vara din mattebok och för tränaren ska du hoppa hopprep när du sover. Du skiter i frukosten, antingen för att du inte varken hinner eller orkar eller så är det så att du har fått för dig att du är tjock och behöver banta. På fritiden föredrar du att titta på TV framför att plugga, fastän du vet att du måste skriva den där uppsatsen tills imorn och du inte ens har börjat. Du skriver lite samtidigt som TVn är på i ”bakgrunden”, och blir nöjd över en knapp A4-sida för hand. Du går in på Facebook var femte minut bara för att se om någon har uppdaterat sin status eller om du kanske fått en händelse. Välkommen till världen, det här är min vardag. Lever i ett ständigt tjatter om hur man ska vara och om hur man ska bete sig. ”Vilket gymnasium ska kompisen gå på? Undrar om han som går där är oskuld? Nej men hallå, tänk om man verkligen såg ut sådär!”

Man ger sig själv små löften som man i själva verken ger bara för ett bättre samvete för stunden.. Du sätter upp mål för dig själv att du ska sluta äta godis, i slutet av dagen har du ändå tryckt i dej en halv chokladkaka och rökt din ”sista” cigarett, fastän du lovade dig själv att sluta. Du skiter i om du kommer försent till lektionen i fem minuter, bara du får skjuts av pappa dit så spelar det ingen roll. Välkommen till min värld.