Elise
Jag kollade på mig själv i spegelbilden. Liten mun stora ögon, precis som mamma. Mamma var söt, eller rättare sagt, hon hade varit söt. En gång i tiden. I mina ögon bildades små tårar men jag ignorerade dem. Jag var van, att tårarna började rinna sådär utan förvarning. Det hade jag fått stått ut med i över två år så nog kunde jag ignorera dom här. Jag tog upp mascaran från hyllan och målade mina ögonfransar nattsvarta. Jag tvättade händerna och gick ut för att gå till skolan. Pappa hade redan åkt till jobbet när jag kom till hallen. Han sa sällan hejdå när han gick till jobbet. Men de sket jag i ändå.
Jag tog den svarta lite tunnare jackan idag. Det var ju trots allt höst, jag var ändå så van att frysa. Både inombords och fysiskt. När jag kom ut i septembervädret ångrade jag mej med en gång. Men det var försent för att byta. Jag började om 2 minuter och jag hade ingen lust att få ännu en utskällning för min dåliga närvaro. Jag gillade hösten, den var mysig. Jag har alltid gillat hösten, den fick mig att bli på bättre humör, fastän det bara var en årstid. Löven som låg på marken var färgglada, likaså dom som dansade i vinden. Det var riktigt mysigt !
När jag klev in genom portarna till skolan kände jag med en gång att niorna hade bränt någonstans. Det luktade i hela korridoren och jag skyndade mig in till sal 9 där jag hade svenska första lektionen. Det var tisdag, vilket betydde att vi slutade sent. Fan också. Jag kom in genom dörren till svenska lektionen dunstade jag ner på första bästa plats, platsen var lyckligtvis bredvid Issa. Jag andades ut. I en timme skulle vi sitta och lyssna på Tures ointressanta föreläsning om verb. Ture var en av dom tråkigaste lärarna på hela skolan, men också den mest efterblivna, han var nog den enda som inte brydde sig om hur många gången man kom försent eller om man skolkade någon gång, undrar om han ens märkte något.
Idag var faktiskt en helt okej dag, jag såg bra ut, var bara någon minut sen och och relativt pigg. Hade jag tur skulle jag kanske bara skippa sista lektionen.
- Elise skulle du kunna ge ett exempel på ett vanligt verb? Frågade Ture plötsligt mig. Och va fan var verb !? Jag kunde de, jag visste att jag kunde de, men va fan..
- Eh.. läsa kanske ? svarade jag lite frågande och vände på huvudet. Bakom mig satt Fanny och Ella och viskade, som vanligt. Dom kollade på mig och fnissade lite till. Jag gav dom en isande blick och vände mig till Issa.
- Jag skulle ge 100 spänn på att Ella är oskuld. Sa jag högt till Issa. Jag kollade bak än en gång och nu var Ella pionröd i ansiktet. Jag hade lyckats. Score! Issa gömde huvudet i bänken. Jag tror också att hon skämdes lite.
Första rasten ringde ut och alla i klass 7c vällde ut från klassrummet, först ut var Fanny och Ella, Fanny stannade framför mig.
- Och vad tror du att du håller på mig ? frågade hon mig.
- Vadå tror, jag vet att Ella är oskuld, alla vet de, hon kan väll stå för att hon inte har haft det än, eller..?
- Men du kan ju tänka lite, Ella kanske inte vill få ett slamprykte som du har, hon kanske har ett liv, just som du inte har.
- Men då ska ju inte du säga något, Fanny lilla. Du har nog lika mycket slamprykte du, om inte mer.
Jag vände henne ryggen och gick med snabba steg in till toaletterna, tårarna brände under ögonlocken men det fanns ingenting att göra åt just då. Jag skulle just kliva in till toalettbåsen då jag krockade med Emil i 9b...
