Jag satte mig på min plats i klassrummet djupt medveten om att ingen brydde sig. Inte ens ni som läser detta! Jag satte upp håret i en hästsvans snabbt innan vår lärare Majsan skulle lägga märke till att jag var försenad. Jag brukade sköta skolan, det gick av sig själv. Komma i tid på morgonen, låta tiden rinna iväg, gå hem, läsa och plugga, sova. Osv. Plötsligt denna morgon hade jag inset vilket tråkigt liv jag måste ha. Låta tiden rinna iväg med mig tills jag blev 100 och för gammal för att skolka. Första gången på mycket länge som jag kom försent och 10 minuter dessutom.

- Nej men Elin. Vad har hänt, kommer indundrande 10 minuter efter att vi börjat. Jag blir lite förvånad faktiskt. Sa plötsligt Majsan och jag kände allas undrande blickar. Mina kinder blev med ens röda som tomater. Jag mumlade fram någon ohörbart och tittade ner i bänklocket. När jag kollade upp igen var Majsan i full gång med sin lektion. Jag satte i mina egna tankar om helt andra saker.

- Men du, fråga henne idag. Kom igen du har inte gjort nånting för att stöta på henne. Sebbe kollade på mig med sina förbannade hundögon och jag nickade motvilligt.

- Okej då men glöm inte att det är du som betalar! Svarade jag.

- Nej fan, här har du 300, borde räcka. Jag pröjsar, du mosar henne totalt.

Jag mådde riktigt illa vid det här laget och jag fick passa mig riktigt noga för att inte slänga ur mig fel kommentar. Jag snappade åt mig pengarna och gick därifrån.

I matsalen var det fullt liv, gymnasieeleverna pratade högljud och jag undrade varför i hela fridens namn vi fått samma mattider som dom.

Rätt fram genom salen och fram till tjejen som nog måste vara den snyggaste på jorden.